Per är galen.

Med en webkamera i munnen och smockan i luften visualiserar Per här sina datoraggressioner (förstår hur han känner...). Det har krånglat lite (?!) och kommer att ta en stund innan allt är klart, så Per är snäll och förbarmar sig över dumburken tills imorgon. Så nu lämnade jag precis Per (var dock kanske inte så smart med tanke på hans något labila tillstånd kombinerat med datorkablarna runt halsen...;)) och är på väg hem. Klockan ringer ganska tidigt imorgon då jag ska med tåget upp till Stockholm, och jag har lite saker som behöver fixas innan dess. Världens största tack till Per för all hjälp, ser fram emot att få tillbaks en snäll och medgörlig dator imorgon :).