Min syster har bombarderat mig med farligt söta bilder på hennes son idag. Jag fixar inte hur många som helst på en och samma dag, när en så'n här söt liten knodd är 50 mil ifrån en känns ett sån't här leende med tillhörande rosiga persikokinder ungefär som att slita ut hjärtat ur kroppen och göra tusen nålar på det. Detta är inte okej. Jag och syster håller på och dealar om hur vi ska få upp John till mig snabbast möjligast. Visst kan en bebis fixa en tågresa på egen hand? (Hon måste såklart skicka med lite mosad banan och välling).
5 kommentarer:
Kan hon inte sms'a upp honom? ;)
eller varför inte bara beema..? En bebis består ju inte av så många molekyler, ju färre desto lättare borde det ju vara...(?)
Den här bebisen består av extra feta molekyler med spektakulär massa. Så att beama dit honom går inte. Ikväll höll han på att fnissa ihjäl sig i rena trötthetsanfallet när vi kollade på Idol. Då var han alldeles blank och gnofsig om kinderna, den lille nyponrosen!
Glömde glömde glömde glömde... HELT OKEJ! Vad tror du förresten om att John får ett par sådana här på de små fossingarna i höst? http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=b16&d_id=26&lang=se
ser ut som en beställnig om jag förstår ditt språk rätt ;)
Skicka en kommentar