I handen håller jag en bunt visitkort jag ringt igenom. På datorn syns en Mitsubishi EVO IX jag ska göra ett designförslag på åt en ev. sponsor. Den lilla rutan på skärmen är ett felmeddelande att jag måste avsluta programmet "för att ett fel har uppstått" (undrar förresten om det är samma fel som händer femtioelva gånger per dag)? På handen har jag kladdat ner ett reg.nr. på en Porsche jag ska ställa av. Nu hem, träna, möte, sova!
2 kommentarer:
Är detta ytterligare ett försök till ”tyck synd om mig” inlägg? Dina så kallade bevis på en arbetsam dag kan jag lätt sticka hål på: 1. Tjejer älskar att prata i telefon, både på o utanför arbetstid, 2. Hur svårt kan de va att lägga in brud, med sug i blicken, bredvid eller på bilen, det konceptet har varit säljande sen 50-talet o funkar än idag. 3. Om nu datorn säger till dig för femtioelfte gången, att du INTE kan göra så, sluta upp o gör de då.
Men för att du inte bara ska känna dig utpekad som en hittepåare, så får jag ju gratulera till din karriärs klättring, för den är ju faktiskt sann.
NEEEEEJ!!! Det är inte det minsta synd om mig. Jag har ett helt fantastiskt jobb. Eller rättare sagt flera stycken. Jag njuter av varje stund, det enda som är jobbigt är tiden inte riktigt räcker till ibland. Nr 3 kan besvaras med nr.2, det kanske är just därför...? Mina skisser går helt enkelt inte igenom jämställdhetsfiltret.
Skicka en kommentar