Här tänkte jag att...

...jag väljer min mest angenäma vinkel. Mest för att framhäva dubbelhakan på bästa vis. Sitter på pendeltåget, har varit på sponsormöte söder om stan, nu bär det iväg till Arlandastad och kontoret. Vilken start på dagen jag hade... Somnade 00.30 inatt, vaknade kl.4 och kunde omöjligt somna om. Skulle ta tåget kl. 8.45 och jag kan säga att jag är tacksam för den rejäla tidsmarginalen, som oavkortat gick till bieffekter av Murphys lag. Och från en lag till en annan; Jantelagen. Igår satt jag och översatte en rally-presentation som jag gjort från engelska till svenska (som jag använde på mötet idag), och kom på mig själv att göra den betydligt mer ödmjuk och "du skal ikke tro at du aer noe!"-betonad än den engelska versionen. Ganska intressant. Funderar på varför... Är det enklare och mer naturligt att framhäva sig själv på engelska än svenska? Och i så fall, är det okej att snacka engelska på alla sponsormöten framöver? Eller kanske en kombination? Typ, "Hej jag heter Ramona och jag är en ödmjuk tjej som want to have a big contract with your company so I can be the best and win. Det vore jättesnällt, tack så mycket". Hmm... ja, varför inte?